The Line of Beauty

London på 1980-talet och en homosexuell mans gästspel bland överklassen. Det är vad Alan Hollinghurst bjuder på i sin roman "The Line of Beauty". Författaren berättar om en livsstil som kretsar kring droger, sex och fester tillsammans med de rika, där huvudpersonen Nick står i skarp kontrast mot de i sin närmaste omgivning. Titeln "The Line of Beauty" anspelar både på linjers skönhet i arkitektur och på de sköna upplevelser som Nick finner i sina kokainlinjer.

Nick har påpassligt nog fått efternamnet Guest eftersom han är just en inneboende gäst hos en överklassfamilj i den glamorösa stadsdelen Kensington i London. Fadern är parlamentsledamot och modern hemmafru och Toby och Catherine är deras två barn. Man kan ju fråga sig varför en framgångsrik politiker tar risken att härbärgera en knarkande homosexuell man i sitt hem. Svaret är att familjen inte kände till hans sexuella läggning när han flyttade in som en vän av Toby och drogerna kom först senare.

Nick nämner vid några tillfällen att han jobbar på en avhandling om Henry James, men under berättelsens gång skriver han inte en enda rad. Istället är hans liv en enda stor fest med droger och sex. Nick gör sitt bästa för att passa in i överklassens ytliga liv med middagsbjudningar och partyn. Han är inte särskilt fäst vid pengar men han uppskattar alla de vackra saker man kan köpa för pengar. Nick är expert på möbler, konst och musik, saker som överklassen inte förstår att uppskatta. Det som dock mest intresserar honom är män, som han också ofta träffar och har sex med. Det blir därför många beskrivningar om mäns kroppar och vad han tycker om dem.

Det som romanen "The Line of Beauty" gör bra är att den i form av ett tidsdokument beskriver det glada och svunna 80-talets England med en stor dos av Margaret Thatcher, den brittiska överklassen, snabba pengar och homovärlden. Det är sannolikt därför som den fick Bookerpriset 2004 och juryn kanske ville uppmärksamma en roman som många annars inte skulle ha läst. För övrigt så erbjuder inte boken mycket till handling och den är därför trögläst och tämligen ointressant. Hollinghurst skriver vackert men enbart det kan inte lyfta den här tunga och lite tråkiga romanen. Inte förrän på slutet blir det liv i huset när aids gör sitt intåg, börsen kraschar och andra skandaler som uppdagas och får konsekvenser för husets gäst.

Betyg: 2