Populärmusik från Vittula

Mikael Niemis roman "Populärmusik från Vittula" är hans debut som romanförfattare. Denna skildring av hur det är att växa upp i det isolerade Norrland långt från det "riktiga" Sverige belönades med Augustpriset år 2000.

Mitt på den norrländska tundran långt uppe i norr ligger en liten håla som heter Pajala, där laestadianismen håller sitt fasta grepp om delar av befolkningen. Här växer Matti upp under 1960-talet tillsammans med sin tystlåtne kompis Niila. De som bor här känner en avsaknad av identitet och slits mellan det svenska och det finska. "Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. Vi var ingenting".

Det här är en mycket underhållande roman när Mikael Niemi hela tiden fyller på med otaliga tokigheter och roliga episoder. Han brer på tjockt med alla slags fördomar som finns om norrlänningar och deras leverne. Det blir mycket hembränt, släktfejder, tigande karlar och familjeskönor; den ena berättelsen storslagnare än den andra.

"Farsan och brorsorna nonchalerade inlägget och fördjupade sig i hur en anfader burit en femtiokilos mjölsäck plus en järnspis och sin värkbrutna hustru på ryggen i fyra mil utan att ens ställa ner packningen under pisspauserna."

När Elvis och Beatles musik gör sitt intåg i den norrländska glesbyggden blir inget sig längre likt. Tjejerna dånar av hänförelse och killarna drömmer om att bli rockstjärnor. Matti och Niila ser snabbt likhetstecknet mellan att vara musiker och att få tjejer, och startar därför sitt eget rockband som spelar "rock 'n' roll music".

"Populärmusik från Vittula" påminner mycket om Arto Paasilinnas underfundiga och humoristiska betraktelser om tokiga finnar. Mikael Niemi visar här på sina komiska talanger och försöker hela tiden att locka till skratt, och lyckas också med det genom hela boken. Romanen är klart läsvärd. Varning för skrattattacker!

Betyg: 5