Pojkår och Ungdomsår

"Pojkår" och "Ungdomsår" är J M Coetzees självbiografier som är delvis påhittade och delvis självupplevda. Vad som är verkliga minnen och var fantasin tar över vet läsaren inte.

I "Pojkår" är John en ung pojke som känner sig annorlunda och konstig, och hans stora skräck är att de andra pojkarna i klassen ska komma på honom. Det är inte bara han som är konstig, han tycker att hela hans familj är konstig, men han misstänker att hans yngre bror kanske är normal. En av hans stora hemligheter som han aldrig skulle avslöja för sin familj är att han i skolan av misstag har blivit katolik. När han fick frågan om vilken religion han tillhörde så trodde han att rätt svar var romersk katolik, eftersom att han gillade de gamla romarna. Han förstod senare att de inte hade något att göra med den romerska katolicismen. De katolska pojkarna tillsammans med judarna är en minoritet på skolan och därför ångrar John sitt val.

I "Ungdomsår" har John hunnit bli 19 år gammal och han studerar matematik, engelska och filosofi vid universitetet i Kapstaden. Efter sina studier ger han sig iväg till London för att bli poet, men han får svårt att passa in och känner sig ensam i storstaden. För att få uppehållstillstånd i England måste han ha ett arbete och börjar därför att jobba som programmerare. Han skriver dessutom in sig som doktorand vid sitt gamla universitet i Kapstaden, och jobbar på distans med en uppsats om Ford Madox Ford. Parallellt med sina båda arbeten försöker han finna inspiration till sin poesi. Han funderar på vad som krävs för att bli en stor poet; är det passion, galenskap eller ensamhet? Ezra Pound är en poet som han beundrar och det är i hans poesi som han söker sina svar.

J M Coetzee beskriver den unge pojkens och den unge mannens känslor och tankar på ett humoristiskt och charmerande sätt. Boken innehåller många roliga episoder som lockar till skratt där den unge pojken trots sin intelligens ofta väljer fel eller gör fel enligt den gängse normen, och därmed uppfattas som annorlunda precis som han han själv uppfattar sig. Coetzee berättar om sitt liv i konkreta ordalag och driver hela tiden berättelsen framåt utan ovidkommande sidospår. Böckerna är mycket lätta att läsa och uppskatta. De här båda böckerna tillsammans med den skönlitterära romanen "Onåd" är det bästa som Coetzee har skrivit. Hans tidigare böcker är mer begrundande, filosoferande och gräver djupare in i Sydafrikas kritiserade raspolitik.

Betyg: 5