Pianolärarinnan

Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur år 2004. Hennes kanske mest kända roman är "Pianolärarinnan" från 1983. Boken handlar om en dotters relation med sin överbeskyddande mor, en gammal kvinna som bara tänker på sig själv och låter sina egna misslyckaden i livet gå ut över sin enda dotter. Hon har alltid tyngt dottern med mycket stora krav och förhoppningar.

Från den dag Erika föddes bestämde hennes mor att Erika skulle bli en stor konsertpianist, och ända sedan dess har modern styrt dotterns liv med järnhand, för att hon ska uppfylla det öde som modern hade bestämt för henne. Erika är nu 35 år gammal och jobbar som pianolärarinna. Moderns krav under barndomen gjorde att hon inte klarade av att leva upp till förväntningarna och blev aldrig den storhet som modern hade önskat.

Erika har ännu inte frigjort sig från sin mor utan låter henne fortfarande styra hennes liv trots att hon är vuxen. Erika behöver till slut få utlopp för sin ångest och det får den när hon skär sig på baksidan av sina pianisthänder med en rakhyvel. Det går dessutom längre än så när hon börjar besöka platser där människor lever i promiskuitet. När en av hennes yngre manliga elever förälskar sig i henne leder det till svårigheter. Ska hon inleda en relation och gå emot sin mor eller ska hon fortsätta att leva i avskildhet tillsammans med henne?

"Pianolärarinnan" är en mycket neurotisk roman med all den ångest som den innehåller, för ångest är en av huvudingredienserna liksom makt och sex. Boken verkar dessutom vara något självbiografisk eftersom Jelinek själv har liknande erfarenheter från sin egen uppväxt. Hon tvingades bland annat att spela olika instrument och studera komposition och mycket annat, tills hon slutligen bröt ihop och började skriva.

Elfriede Jelinek skriver ryckigt och det finns inget flyt i berättelsen. Det blir svårbegripligt och boken är därför mycket svårläst och tråkig, och det gör det inte heller lättare att Jelinek inte markerar dialogen med citattecken eller talstreck. Även om man känner sympati för huvudpersonen Erika så blir det här inte någon intressant läsning när boken enbart bygger på makt, kontroll, utnyttjande och de sexuella avvikelser som det hela slutligen leder till. Efter att ha läst "Pianolärarinnan" är det svårt att förstå varför Jelinek fick Nobelpriset 2004.

Betyg: 1