Mannen utan öde

Imre Kertész har skrivit en lättsam berättelse om en svår upplevelse. Han fick år 2002 Nobelpriset, och "Mannen utan öde" är en självupplevd berättelse baserad på hans egna erfarenheter när han själv som ung upplevde nazisternas förintelseläger från insidan. Han överlevde med blotta förskräckelsen, en hårsmån från döden.

Berättelsen tar sin början när Györgys far blir ivägskickat till ett arbetsläger. György är ung och oförstående inför vad som väntar hans far i lägret, och ingen förklarar för honom - om de ens själva vet - vad som väntar. De uttrycker endast sorg över faderns avresa medan György själv inte riktigt kan förstå vad som händer. Senare blir även han skickad till förintelselägret Auschwitz, fortfarande likgiltig och oförstående inför det som händer. När han och hans kamrater passerar ett gräsfält på väg in i Auschwitz skojar de och pratar om att där kan de spela fotboll på kvällarna när arbetsdagen är över.

Sakta men säkert inser György allvaret i situationen men accepterar det hela som en naturlig sak, och försöker göra sitt bästa för att överleva. Han lär sig snart reglerna och tricksen för att klara sig i de olika lägren som han blir skickad till. Han säger till exempel att han är 16 år gammal när han blir tillfrågad vid ankomsten till Auschwitz och det räddar hans liv. Annars hade han fått gå över i den andra kön som ledde någon annanstans och till ett annat öde.

Allt som händer berättas av György och han beskriver det som sker på ett objektivt sätt, precis som den unga och oerfarena person han är. Han accepterar sitt öde utan att ta ställning för eller emot. Han dömer inte och han hatar inte. Istället beskriver han sina monotona dagar och försöker finna och uppskatta det lilla som gör dagen värd att leva; en köttklump i soppan eller en extra skiva bröd kan betyda mycket. I sin apatiska livssituation ser han på vakterna och förundras över deras vackra, runda och välnärda ansikten. Han har blivit så van att se sina medfångars utmärglade och tomma ansikten.

Mannen utan öde har en dokumentär karaktär eftersom den inte innehåller subjektiva åsikter som uttrycker hat, eller där det finns en röst som säger att det var fel. Den här avsaknaden av starka och negativa uttryck ger boken trovärdighet och kraft. Det här är en bok man bör läsa för den ger en bra bild av förintelselägren som är en viktig del i vår historia.

Betyg: 4