Blindheten

Tänk om du plötsligt skulle bli blind vad oerhört svårt det skulle vara att göra de enklaste saker. Bara att gå utanför dörren skulle bli svårt, och en så simpel sak som att laga mat skulle plötsligt bli en stor utmaning. Tänk om man skulle utvidga perspektivet till att gälla alla människor i hela världen, en epidemi av blindhet som sveper över kontinenter. Det skulle innebära stora problem på alla möjliga och omöjliga sätt. Vill du ha hjälp med att föreställa dig denna värld av blindhet? Då ska du läsa José Saramagos bok "Blindheten" som utforskar just det ämnet.

Det hela börjar när en man som har stannat för rött ljus skriker ut från sin bil: "Jag har blivit blind!". När hans fru sedan tar honom till ögonläkaren kan där konstateras att det faktiskt inte förefaller vara något fysiskt fel på mannens ögon. Läkaren förundras över den plötsliga blindheten som hans patient har drabbats av. När han själv på kvällen sitter hemma och slår i sina böcker för att försöka förstå vad det kan röra sig om förlorar han själv plötsligt synen. Alla personer som mannen kommer i kontakt med - och som de i sin tur kommer i kontakt med - drabbas också av blindhet. Den fruktansvärda och plötsliga blindheten och dess smittsamhet gör att den sprids som en epidemi.

Regeringen som snabbt inser allvaret agerar kraftfullt. Alla som har drabbats av den plötsliga blindheten samlas ihop och blir inlåsta på ett tomt mentalsjukhus där de får klara sig helt själva. Det enda som regeringen bistår med är matleveranser. Förutom det så är byggnaden strängt bevakad av militären som har order att skjuta för att döda om någon skulle försöka att fly.

I den isolerade världen inne på mentalsjukhuset uppstår ett samhälle som har sina egna lagar. Alla slags människor har samlas på ett litet och begränsad utrymme, och den ene har på något sätt smittat den andre under olika normala och konstiga omständigheter. Precis som ute i den vanliga världen finns det dessutom människor som ser en möjlighet att utnyttja situationen, och som gör det våldsamt och drastiskt. Det finns dock en person inne på mentalsjukhuset som av någon anledning inte har förlorat synen. Hon berättar det inte för någon och det ger henne en enorm fördel i det som händer när de blinda blir allt mer desperata med tiden.

Nobelpristagaren Saramago är en mycket duktig historieberättare och i den här boken har han dessutom funnit ett intressant ämne att behandla. Det gör att "Blindheten" är en riktigt bra roman och det händer hela tiden nya saker. Just att författaren har låtit en person behålla synen skapar en extra dimension i berättelsen.

Saramago har för övrigt ett ganska orginellt sätt att skriva på. Han punkterar mycket sällan vilket gör att hans meningar kan bli väldigt långa. Dessutom har han en benägenhet att inte heller punktera sina dialoger. Istället skriver han komma (,) och stor bokstav när samtalet växlar mellan två personer. Men när man väl har förstått det så flyter läsningen på som vanligt. Boken är mycket bra och behandlar en intressant hypotetisk situation.

Betyg: 5