Ankomstens gåta

I den självbiografiska boken "Ankomstens gåta" analyserar författaren V S Naipaul mästerligt sina medmänniskors och grannars personligheter och beteenden på ett genomskådande sätt och med en skrämmande insikt. Samtidigt beskriver han sitt liv och det främmande landskapet i England, på en landsbygd nära det berömda turistmonumentet Stonehenge.

Författaren lämnade som 18-åring sitt Trinidad och reste till England, landet där han skulle lyckas som författare. Han flyttar in i en liten by i närheten av Stonehenge med sina egendomligt stående stenar. Han skildrar sitt liv i denna öde landsbygd och sina våndor och författardrömmar.

Samtidigt som han skriver om sitt författarskap beskriver han också hur han upptäcker landskapet, naturens och årstidernas förändring. Han märker också hur den lilla byn sakta men säkert förändras och bryts ned; man asfalterar, förfular, sätter upp staket och begränsar hans vandringsstråk. Men det mest fascinerande med "Ankomstens gåta" är som tidigare nämndes författarens förmåga att tränga in i människornas psyke, och djuplodande analysera deras personligheter utan att hålla något tillbaka. Han analyserar dem innan och utan och blottlägger deras inre för alla hans läsares beskådan.

Naipaul skriver om allt detta med en lugn och fin rytm som gör det hela intressant att läsa. Han kan få sina läsare att fascineras av de minsta saker, som här ett till synes ensamt och tråkigt författarliv på den engelska landsbygden. Boken blir trots det aldrig tråkig även fast det inte finns någon direkt handling. Det händer mycket lite under berättelsens gång, t ex att årstiden går från sommar till höst och till vinter och vår, och om igen genom åren. Detta är en betraktande bok med ett lysande språk, men du ska inte läsa den om du söker efter spänning och äventyr, för här går allting väldigt långsamt framåt. På sitt eget lågmälda och rytmiska sätt är det här en underbar bok.

Betyg: 5