Andarnas berg

Det här är en bok om en upptäcksresa, om att hitta något mer riktigt och meningsfullt med sitt liv och om att återvända till sina rötter. Den kinesiske författaren Gao Xingjian som numera är bosatt i Frankrike gör i romanen Andarnas berg en resa ut på den kinesiska landsbygden där han som barn växte upp. Det blir inte bara en resa i fysisk bemärkelse utan också en resa i författarens inre.

Anledningen till att författaren bröt upp från sitt liv i huvudstaden och gav sig iväg på den långa och mödosamma resan, var ett besked han fick från sin doktor att han hade lungcancer. Den förfäran han kände när han fick beskedet utbyttes dock snart i en lättnad efter ett återbesök hos doktorn. Plötsligt fanns lungcancern inte längre kvar och han var helt frisk. Sjukdomen och det mirakulösa tillfrisknandet - eller om det var en feldiagnos - gjorde att han bestämde sig för att försöka finna det omtalade och mytomspunna Andarnas berg.

I boken berättar författaren om sin långa resa och om sina möten med alla vänliga människor som han möter och samtalar med. Han får lyssna på gamla folksånger och sägner. I vartannat kapitel berättar dessutom författaren om något annat, som kan tolkas som hans minnen eller fantasier där han analyserar, filosoferar och har en relation med en ung kvinna. Författaren beskriver resan till Andarnas berg i jagform medan han i sitt inre benämner sig själv "du" och den unga kvinnan som "hon". "Vi" är ett uttryck som författaren tycker är alldeles för diffust och därför försöker att undvika.

Andarnas berg är inte på något sätt spännande och handlingen går sakta framåt. Boken förlorar sig i otaliga gamla kinesiska sägner och sånger. Det som däremot är bra med boken är dialogen som är mycket välskriven och levande. Boken känns dock väldigt lång med sina 400 sidor och den är svårläst.

Detta är Gao Xingjians mest välkända roman och som har haft stor framgång utanför Kina. Det som dock underlättar för den västerlänske läsaren är att författaren själv kommer från huvudstaden, och förhåller sig betraktande och objektiv till det han ser och möter på landsbygden. Han sällar sig kritisk till religiösa uttryck som han stöter på eftersom att han själv är ateist, och som den stadsbo han är så litar han inte till fullo på alla människor han möter.

Författaren experimenterar med uttrycken "jag", "du", "han", "hon" och det är inte alltid lätt att förstå och följa med. Boken är ändå ganska intressant och Gao använder ett bra och lättsamt språk. Läs "Andarnas berg" om du vill prova en svår bok som du får kämpa lite med. Man missar dessutom ingenting om man hoppar över några sidor eller kapitel.

Betyg: 3